med stora stormsteg.
dagarna flyger fram och tiden går obehagligt fort. om mindre än en vecka sitter jag i London. med livet i tre stora resväskor, som väntar på att bli uppackade. jag kan inte längre skilja på om mag-ontet är nervositet eller en känsla av skrämd människa. men det blir verkligen inte bättre när man träffar människor man tycker fruktansvärt mycket om och vet att man inom en snar framtid kommer vara fruktansvärt långt ifrån dom.
jag sover dåligt. och undrar om jag någonsin kommer vara en fullt utvilad människa. detta medför jobbiga näsblodsattacker som min näsa och hjärna tillsammans har fått för sig att framhäva då mitt inre är mindre lugnt. det sjuka är att om 2,5 veckor kommer jag ha glömt allt detta och bara kötta på balettlektionerna i London. för kötta är något jag ska.
victor.
Kommentarer
Trackback
