sitter nu i staden och känner mig som en glidare. jag har hela kvällen glidit runt, alldeles själv, på de smockade gatorna runt west end och kollat på människor och handlat på tesco och betett mig allmänt viktig, precis som en London-bo ska. jag undrar om folk märker på en att man är nyinflyttad, och för säkerhets skull sätter jag the evening newspaper under armhålan medans jag lullar runt i tunnelbanan, utan destination. helt plötsligt var jag i china town. och om man hoppar av på the tube station BANK så hamnar man mitt i the city of london. där känns det som man har färdats 50 år framåt i tiden med alla glasbygnader och hissar utan på husen och kostymnissar vart man än vänder huvudet.