då ensamheten kommer.
ångest och nervositet har nu ett hårt övertag om min kropp och hjärna. jag tränar varje dag för att intala mig att jag iallafall kommer ha bäst kondition. det är ju inte illa. dock undslipper jag inte de sömnlösa nätterna och spydiga kommentarer mot föräldrarna som inte alls var menat på det sättet.
jag vrider på mig. och pustar ut då jag förstår att jag endast har 3 dagar kvar av arbete, men får ångest över att jag kunde jobbat 2 veckor till. dessutom väntar jag på skattepengar som ska fylla mitt konto till max och jag har en djup disskution i huvudet hurvida jag ska spendera mina pengar. eller om jag ens ska unna mig en latte.
varför är det så svårt... nu ska jag springa en runda och försöka rensa bort en eller annan tanke från huvudet.
victor.
Kommentarer
Trackback