Vi alla bär det på våra axlar. Genom djupa dalar och höga berg. Oftast ensam, oftast själv. Ibland möter man någon som kan hjälpa en med bördan, men längre fram på stigen måste man ändå alltid skiljas åt. Därför är ensamheten något vi måste ta vara på. Då vi större delen av livet färdas själv. 

På färden måste man också lära sig att handskas med det tunga på axlarna. Ju längre vi vandrar ju tyngre blir det. Vi måste välja våra vägar med omsorg och vi måste lära oss att acceptera oss själv och våra val. För dagen du träffar personen som vill hjälpa dig att bära din börda resten av resan, måste du älska henne. 

...och det är omöjligt att älska om du inte älskar dig.

victor.