min kropp skriker. och inte av glädje. av smärta. haha. gud, det är det enda jag tjatar om i denna blogg, känns det som. hur mycket min kropp smärtar(?). men nej, det är faktiskt sant. man märker ganska tydligt att kroppen inte är gjord för att hålla 180* utåtvridning eller tåla 300 pliér i veckan. mina höfter är på gränsen till att ge upp. okej. nej. men jag känner i min kropp att jag har dansat nästan 9 veckor non-stop. det gör jag. förr i tiden var jag musikalare. nu är jag några millimeter närmare målet. vi kämpar... och som en väldigt bra balettlärare sa till mig en gång - "We live with pain, darlings."