slits mellan rättvisa och min själsfrände. om det vore enklare hade jag redan lagt dig i min lilla bur. låst och sedan kastat nycklen i floden. men ja, du fattar väl inte sådant.

nu sitter jag i här i min egen framtid och ser tillbaka på tre sjuka så. nu är det bevisat att tiden tydligen går väldigt fort när man har roligt. studenten är avklarad och nu väntar livet. det står vid dörrkarmen och ropar på mig. men jag får strikt säga tyvärr. kom tillbaka om tre år. för om mindre än två månader flyttar jag till london för att stanna ett tag. gå i skola i london. är inte det sjukt. jag, sjöbokillen, som för tre år sedan tog beslutet att lämna allt jag hade, vad nu det kan vara, och starta ett liv i lund. ett liv som skulle förändra hans liv. jag är otroligt tacksam över alla människor jag träffat. om jag var kristen skulle jag be en bön för er allihopa. men tyvärr. jag skänker istället er en tanke och önskar alla, verkligen alla, vart ni än i livet går och vilka stigar ni än tar att det går bra. ni kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. jag är dessutom stolt över mig själv att jag vågade, mycket av den förtjänsten går antagligen till mina föräldrar. dom bästa i hela världen. som alltid står bredvid mig och ger mig kraft.

ett fel, och det går inte. ett fel, sen är det inte längre lönt.